Då har jag gjort det… Jag impulsköpte en idag en ny kamera; en Nikon D700 (tjenare ISO 12500), med ett nytt objektiv; Nikon 24-70mm f/2.8 (tjenare skarpaste Nikon-zoomen någonsin), och ett Nikon PDK1 batterikit (tjenare 8 bilder per sekund).

Jag tänkte faktiskt vänta tills nästa generation kameror innan jag uppgraderade min älskade Nikon D200, men när slutaren på den dog nu i veckan började jag fundera och idag fick jag ett bra pris på paketet ovan så jag slog till. Enda abret är att kameran inte fanns inne så jag får vänta i en vecka (“om du har tur”) eller upp till två (“om du har otur”) innan jag får leka med de nya leksakerna. Tills dess får jag rocka min gamla, gamla Nikon D70.

Jag har också saknat en bra vidvinkel som är skarp och snabb. Mitt Sigma 10-20mm är på tok för vidvinkligt (och inte alls skarpt) för att vara användbart annat än i myclet speciella situationer. Och mitt Nikon 18-70mm som jag fick med min första DSLR; en Nikon D70 i juli 2003, är vare sig skarpt eller ljusstarkt så det har alltid varit en nödlösning och kompromiss när man tvingats plocka fram det ur väskan. Det nya Nikon 24-70 mm är på D700:an en bra allround-glugg som enligt alla tester skall vara rysligt skarpt och rätt ljusstarkt. Dessutom kompletterar den mitt Nikon 70-200mm f/2.8 på ett bra sätt. Jag hyser gott hopp om att kunna slimma kameraväskan väsentligt inför kommande fotograferingar och att kunna ta med två gluggar till studion (nya Nikon 24-70mm och Nikon 70-200mm) i stället för dagens fyra (Sigma 10-20mm, Nikon 50mm, Nikon 18-70mm och Nikon 70-200mm). Kanske att jag kompletterar med någon specialglugg vid speciella tillfällen.

Jag har också tyckt att mitt fotograferande stått och stampat en tid nu och av erfarenhet vet jag att ny utrustning kan vara det som kan få mig att testa nya saker och ta nästa steg i utvecklingen. Så var det 2004 när jag tog steget från min hopplösa Olympus C-720 till min första digitala systemkamera; en Nikon D70. Friheten och känslan av kontroll var enorm. Men jag växte snabbt ur min D70 och i mars 2006 köpte jag mig en D200 som erbjöd mycket högre upplösning, möjligheten att använda ISO över 400 och ändå få acceptabla bilder. Med D700 öppnar sig några områden jag varit intresserad av en längre tid, men där D200:an satt begränsningar. Nikon D700 har marginellt bättre upplösning än min gamla D200 (12 mpxl vs 10 mpxl) och det är verkligen inte skälet till att jag byter. Skälet är att jag länge velat kunna ta bilder utan stativ och/eller blixt i miljöer med svag belysning som konserter och porträtt inomhus; något som inte varit självklart med min gamla trotjänare. Förhoppningsvis ska jag under 2009 kunna plåta några spelningar och även göra ett gäng porträttfotograferingar i svagt ljus.

Så förhoppningsvis får ni se en liten nytändning och, förhoppningsvis, lite andra bilder framöver. Om nu den satans kameran bara kunde komma från Nikon…